Det är min tur nu!

Allting ordnar sig, det är min tur nu..

Idag har vi vart iväg på ridlektion, och äntligen fick jag rida den älskade friesern. Det var en.... ja vad var det egentligen? Grejen är den att när jag som tex nu rider en ridlektion, så gick tiden så fort så jag hann faktiskt inte ens reflektera riktigt över hur jag tyckte att det var. Det var givetvis underbart att rida, så som det alltid är. Men jag hade nog förväntat mig något exceptionellt, så med för höga förväntningar blir det lätt platt fall. Fast det var inte riktigt det heller, en jättefin häst verkligen! Fin och rida, fin att borsta, ja fin på alla sätt.. Men det krävs nog ett par gånger innan man får till det riktiga samarbetet, eller rättare sagt: Innan jag lär mig hur hon ska ridas..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0