Hugo
Nu är han här våran pojke:) han vägde 3730 och han var 53 lång.
Förlossningen denna gång var en helt annan upplevelse än förra gången, denna gång skulle jag till och med kunna tänka mig att göra om det..
Min älskade sambo körde, och vid varje värk ökade hastigheten något. Väl framme vid BB var jag öppen 7 cm, varvid jag inte fick min älskade epidural.
Kl 23.00 var vi framme och klockan 00.17 kom Hugo äntligen fram:) En helt otrolig och mäktig upplevelse. Varje gång jag tittar på lilleman så förundras jag över hur det är möjligt!
För övrigt är han en sån otroligt lättsam bebis, och allt runtomkring har gått så fruktansvärt lätt denna gång(Än). Men det kanske är så att ha barn tillsammans med den riktiga och äkta kärleken...
Tre stycken.
Tre stycken i vår föräldragrupp har nu fått barn.. Och gissa vilka som hade datum först:) Helt rätt, Vi!
Jag har redan konstaterat att vår bebis är lik Tomas, han har liksom inge bråttom nånstans.. Och det är en bra egenskap i dagens stressade samhälle:)
Måste dock erkänna att jag längtar efter honom nu, vill liksom ha han här. Väntans tider blir så otroligt långa..
Nöjd.
Jag är nöjd med livet.
Precis såhär vill jag att det alltid ska vara. Vi har upplevt vardagen plus Mycket därtill, och jag känner att det funkar liksom. Anledningen till det är att jag har en underbar kille som man kan prata om precis allt med, och han förstår för det mesta, även om han kanske inte förstår så respekterar han och lyssnar iaf.. Det är bara det som behövs..
Nöjd med livet var det ja, nu är det bara våran lilla kille som fattas:)
Puss å kram!
Molande värk.
Har en fruktansvärt irriterande och retsam värk i magen. Säkerligen lite förarbete, men den finns liksom där å retar mig. Inte speciellt ont, men den känns och den ligger där å pyr, jag liksom känner att: MEN KOM IGEN NU DÅ, SÄTT IGÅNG NÅN GÅNG..
Idag är dagen D, och ingen är otåligare än jag nu, eller jo:), min fina Tomas såklart. Han är snäppet otåligare, å vill att bebisen ska komma ut, helst för ett par dagar sedan..
Barn är det märkligaste som händer en i livet kan jag tycka.
Det är så många känslor inblandade, den största av dom alla är såklart kärlek. Men jag tänker inte hymla med att det stundvis är fruktansvärt jobbigt och tålamodsprövande med.. Den här gången vet jag dock att allt kommer bli annorlunda. Tomas är en alldeles alldeles underbar människa, och han kommer ta allt ansvar med bravur och självklarhet. Vilket absolut inte gäller alla. Jag vet att även om vi en dag skulle göra slut, kommer det vara självklart för honom att ta hand om sitt barn(Inte för att vi nånsin skulle göra det)vilket inte det heller är självklart för alla...
Familjen är meningen med livet, i motgång och medgång. Det finaste som finns:)
Nä, nu ska jag sätta mig i soffan en sväng, för att sedan fortsätta mitt sista skolarbete..
Sun is shining, the weather is sweet
Precis hemkommen efter en dag i pulkabacken. Stoppat blöta kläder i torkskåpet, har lukten av rök i näsan. Medans jag packade upp äpplena och pärondrycken slog det mig plötsligt...
Fy fan vad skönt å ha torkskåp!
5 dagar kvar.
Sen går tiden ut. Hoppas han dyker upp snart vår son. Börjar bli lite smått nervös nu, och har ingen positiv upplevelse sen förra gången.. Tyvärr.
Men ut kommer han ju!
God fortsättning!
Skickar nu in min andra insändningsuppgift i Psykologin, och hoppas på ett bra betyg!
Det är idag en vecka och sex dagar kvar till bf, vi har dock så mycket att göra så dagarna går skitfort och väntan blir inte speciellt lång.. Tanken på att jag och min underbara Tomas snart ska få ett underverk som vi båda har en del i, är helt otrolig. Och även fast jag har ett barn sedan tidigare, kan jag aldrig sluta förundras och det går inte heller att förstå. Samtidigt tycker jag inte att det är så konstigt att inte förstå, för hur ska man kunna förstå, när det handlar om en liten människa man aldrig träffat förut. Det enda jag förstår är kärleken man kan känna till ett barn, och jag är övertygad om att det inte blir mindre den här gången.. Längtan är stor, längtan till vi får hålla honom i våra armar:)
