Viktigast för mej.
Du prioriterar helt rätt, Petra :-)
Låt ingen få dig att tro något annat.
äre en pik till mitt blogginlägg eller? säj det i så fall... å ja, jag kanske prioriterar fel som inte har familj
Har man familj prioriterar man (oftast) den först, har man inte det är det väl självklart att man prioriterar annat...Den sista som skrev utan att skriva namn verkade lite lättstött tycker jag,haha.
Visst prioriterar man annorlunda när man fått barn, men man kan ju heller inte stänga ute hela sitt tidigare liv. Det måste ju även finnas tid över för ens egna intressen, hobbies och vänner. Det blir kanske ett svårlagt pussel ibland, men allt handlar ju om att kunna ta sig tid. Visst jag älskar att spendera tid med familjen och mysa med maken i soffan på kvällarna. Men det är minst lika viktigt för mig att få tid för mig själv och de saker jag vill göra, som att träna på gymmet och ta en fika med vänner. Och då vill jag varken ha make eller barn med.
Skulle jag spendera all min tid tillsammans med min man och våra barn hade både jag och maken fått frispel och vårt förhållande hade varit i farozonen.
Visst, alla är inte lika men man behöver ju inte vända ryggen mot sitt tidigare liv bara för att man har familj. Barnen växer snabbare än man tror och snart vill de inte spendera tid med mamma och pappa och har man då inte vårdat sina relationer till vänner och bekanta också så kommer man inse hur tomt det blivit.
Men det är bara min åsikt och nej, vi är inte alla lika.
Ja, Maria det gör jag:)
inget namn, du prioriterar väl vad du tycker är viktigt i ditt liv.
Emma, ja visst är det så:)
Majsan, jag vet inte vem som har stängt ute sitt tidigare liv? Sen så har ni väl gått isär en gång du och din man, så jag tror inte att tiden man spenderar tillsammans har med det att göra. Det är något som är upp till var och en. Som du själv skriver så är det din åsikt, och det är klart att du får ha den, precis som jag får ha min..
Petra, varför säjer du inte bara att du läst min blogg å störde dej på mitt inlägg jag skrev om folk som sitter ihop? Du behöver inte ta åt dej så himla mycket. Skrev jag ditt namn? Nej. Men du vet nog själv att vi i princip slutade umgås i den vevan det blev seriöst mellan dej å Tomas. Ta det inte fel: älskar er tillsammans. Men vi har inte träffats sen långt före förra sommarn i princip å det tycker jag är tråkigt. Men det spelar ingen roll nu, lite svårt att ses ändå när jag bor i Malmö numera å kommer stanna här. Kram
Vet inte riktigt vad du vill få ut av det där. Jag har inte stängt ute nått från mitt tidigare liv. Har fortfarande samma nära vänner som i gymnasiet och har dessutom hittat nya på vägen. Jag har en dröm som jag lever varje dag för att förverkliga och har aldrig gett upp den.
Jag och maken har gått isär 2 gånger faktiskt, men vid båda tillfällena insett att vi hör ihop och valt att kämpa för vårt förhållande. Vi gör saker tillsammans men har även våra separata intressen. Vi delar på sysslorna här hemma och ansvarar båda för barnens behov och intressen. Vill man ut själv och träffa vänner så stannar den andra hemma osv.
Min kommentar var ingen pik mot ert förhållande på något vis, är jätteglad för din skull att du träffat Tomas eftersom han verkar bra för dig. Men jag tycker det är trist att allt annat inte blir lika viktigt bara för att man har partner och barn. Men som sagt, det är ingen pik mot varken dig, Tomas eller ert förhållande. Det var bara en objektiv åsikt.
Helena, du har nu skrivit samma inlägg i din blogg 2ggr. Första gången i början när jag och Tomas vart tillsammans. Varför säger inte DU det till MIG istället, med tanke på att det var du som började?
Maria, Jag vet inte riktigt vad DU vill få ut av det eftersom det var DU som började kommentera. Som DU själv säger så är det upp till var och en. Familjen är viktigast för MIG sen vad som är viktigast för DIG, det är helt och hållet din ensak... Och eftersom det är MIN blogg så är det MIN åsikt som står i den. INTE någon annans..
Visst. Men håll me om att du inte direkt har vart på hugget att höra av dej? Eller det kanske bara har vart upp till mej? Du vet ju själv att vi slutade umgås, från att ha umgåtts rätt så ofta faktiskt... eller bryr du dej inte alls om det..? Tyckte vi va rätt nära vänner men det va väl bara jag. Ha de fint!
Å varför jag inte sagt nåt va för att jag tänkte att du å tomas skulle få er tid för han är det bästa som har hänt dej å att du nog skulle höra av dej tids nog. Men det hände lixom aldrig... å när en vänskap blir en envägskommunikation så lessnar man faktiskt.
Börjar bli ganska intressant att läsa nu, men tycker att ni hackar lite väl på Petra....jag känner inte henne men tycker lika som henne i det här inlägget....Har man familj så prioriteras den först...gör den inte det så bör man nog fundera lite hur man har det ställt i hjärnkontoret.
Bara för att man prioriterar sin familj först betyder inte det att man sitter ihop med dom, man kan göra saker själv men...MEN, man käner sig hel när man är med sin familj :o)
Måste även tillägga....har man familj,jobb,skola, man ska handla, tvätta,diska..ja allt vad man nu ska göra.....det är faktiskt inte så lätt att klämma in allt och alla hela tiden.
Och man kan inte tillfredställa alla....fortsätt skriv Petra, jag tycker du skriver bra och jag håller med dig :o)
Äh jag ger upp detta nu iaf. Har mist en vän men det va helt enkelt inte meant to be å det har INGET att göra me att hon har familj. Det va inte som att hon inte hade barn när vi började umgås. Skit samma. I rest my case ---
Men lägg av..snacka om att vara egoistiskt, en riktig vän ställer upp och finns där när man behöver henne/honom som mest....du verkar inte vara en sån tyvärr så det kanske är bäst det som händer, för en av dom värsta sakerna är en falska vänner som enbart tänker på vad hon/han har ut av förhållandet.
Tycker istället du ska vara glad att din vän har hittat en som gör henne lycklig och som kommer att ställa upp för henne när hon behöver det.
Dessutom skrev du att du bodde i malmö....va begär du?? att hon ska åka dit när hon har barn, är gravid, pluggar..osv...tänk om nu gumman, ur min synvinkel är det du som dragit och vad jag vet så har du inga barn, är kanske lite enklare för dig att åka hit..du har väl ändå din mamma här..
Du vet ingenting om min å petras relation. Alls. Ska jag alltså bara finnas där när hon har det jobbigt eller är ner, inte annars eller? Du kan inte kalla mej falsk, du känner inte mej å inte Petra! Jag är GLAD för att hon har sin kille, hon om nån förtjänar det. Jag bor i Malmö nu ja, men har inte gjort det hela tiden. Vi tappade kontakten långt innan jag flyttade hit. Jag begär inte att hon ska åka hit. Vi kommer från samma ställe å jag har varit hem 3-4ggr sen jag flyttade till Malmö för att träffa mina vänner hemma å du, kalla mej INTE gumman är du snäll. Prata inte om sånt du inte vet ett skit om!
Jag ändrar inte mina åsikter för att du känner dig träffad av det jag skrev :o)
Jag vet vem du är....
Nej ni kommer inte från samma ställe,du kommer från härdal och petra från linsell!
Jag har många vänner som alltid finns där för mig när jag behöver dom...men vi umgås aldrig längre och vi pratas sällan i telefonen....Det är vänner, inte sånna som du som ger upp för att du inte får som du vill.
Lugna ner dig lite nu tjejen ;o)
Måste säga att det här är väldigt underhållande läsning. Och jag känner att jag inte heller kan låta bli att tycka när det gäller detta ämne....
Jag har väldigt många som jag kallar för NÄRA vänner, och oavsett hur många gånger vi träffas/pratar per år, så vet jag att de alltid finns där när jag behöver dom, och jag finns alltid där för dom när dom behöver mig. Det är det som är det fina med vänskapen... Kravlöst. Det kan gå månader utan att vi hörs, men när vi hörs, så är det på samma nivå som det alltid har varit. Inga sura miner för att det gått för lång tid sen vi pratade, endast glädje över att vi fortfarande är såå bra vänner, trots att vi inte alls hörs på samma sätt som förut. Och jag är så tacksam för mina underbara vänner! Och det fina är att dom vet att jag bryr mig lika mycket om dom oavsett om jag hör av mig en gång per dag, eller en gång varannan månad.... det är inte DET som räknas.
Precis som du skriver Marie...det är vänskap.
Sen tycker jag att är man sur för något så tar man upp det med den...skriv inte på internet där alla kan se.
