Mina tankar! Välkommen att delta..

ägde rum igår. Det kommer att bli inge mindre än 2 år för gärningen han begick. När det var min tur att vittna, å jag gick å satte mej i stolen. Ställde dom frågan om jag ville vittna, eftersom jag har relation med båda parter.? Men i mina tankar så tänkte jag att har jag åkt 18 mil enkel resa, för att få frågan på plats, då kan jag lika gärna vittna. Sätta ner foten å få honom att inse att det är nog nu! Så jag berättade det jag visste, plus några fler händelser. För varför skulle jag inte? Man ska berätta det man vet, någon jävla fegis tänker jag inte vara! Dessutom ska man BARA berätta det man VET, å inte ett skit mer...

Men det är över nu. Det allra allra sista är ju om hur många år han får. Så kan man ju halvera den tiden, å räkna med att det blir lugnt så länge iaf.. Men, som sagt, jag är ingen fegis, å jag är inte rädd för honom längre. När han tittade på mej där i salen å påstod att jag ljög. Då fick jag nog, då insåg jag för första gången att han och jag. Vi kommer aldrig att gå ihop nå mer! Det hade varit skillnad om han berättat vad han gjort, å varit totalt ärlig. DET, hade varit det enda som fått mej å ha kvar hoppet för honom.

Men, min Åsikt är ju inte sanningen. Ingens åsikt är sanningen...