Dålig uppdatering.
Även fast det händer en jävla massa i mitt liv...
Dagens ämne: Svartsjuka!
Jag är svartsjuk. Yes, jag erkänner. Det är ett faktum. Jag är jävligt svartsjuk.
Jag är så svartsjuk, så det stör mej när min kille pratar med andra tjejer, sms:ar med andra tjejer, eller går ut på krogen själv med sina kompisar. Och yes, det stöööör mej. Men, det betyder inte, att han inte får göra det.
Som Kay Pollack säger, Se varje människa som att dom är utsänd att övas på. Och allt blir lite lättare när man tänker så.
Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon t.ex. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått. Enligt Wikipedia.
Ja, jag har blivit övergiven på många sätt, så där har vi en sak. Ja, jag har dålig självkänslan.... så då har jag tydligen full pott, å en jävla bra anledning till att vara svartsjuk..
Men, jag vill ju inte vara svartsjuk, vem vill vara det? Jag vill inte bry mej när han pratar med en annan tjej eller när han är ute på krogen(om han nu går ut nån gång)och vad kan jag göra åt saken?
Jo, jag kan tänka att det är mej han har valt att leva med, att skulle han inte vilja det så skulle han inte göra det.. Jag måste våga för att vinna. Och jag måste ge mitt hjärta till honom fullt ut. Även om han skulle krossa det så har jag iaf gjort vad jag kan. Och det finns inget jag kan ångra att jag inte gjort. Jag kan inte gå och vara orolig och sur över en massa saker. Det som har hänt har varit, det har ingenting med oss att göra. Tomas och jag startade våran resa den 27e mars. Vad som hänt innan det, det har inte jag med att göra.
Det är klart jag kan undra, undra hur han låg och höll om henne, eller hur han sa till henne, eller hur han pussades med henne. Det har nog alla undrat. Men alla har vi ett förflutet och det är ju så det är..
Och det känns så jävla bra nu faktiskt, det känns som jag kan kontrollera min svartsjuka. Det känns som att det inte är så jävla farligt(annars skulle jag nog aldrig skriva om det här) Det är näst intill ok att han pratar med en annan tjej(Ingenting som jag säger att han inte får givetvis), det är nästan lite trevligt att vi kan umgås och prata med vem som helst, båda två.
Jag vet liksom vart jag har honom, och jag vet vart jag har mej själv också för den delen..
Jag är faktiskt också värdefull, jag har bra åsikter och funderingar. Dom räknas med, precis som alla andras..
Dagens ämne: Svartsjuka!
Jag är svartsjuk. Yes, jag erkänner. Det är ett faktum. Jag är jävligt svartsjuk.
Jag är så svartsjuk, så det stör mej när min kille pratar med andra tjejer, sms:ar med andra tjejer, eller går ut på krogen själv med sina kompisar. Och yes, det stöööör mej. Men, det betyder inte, att han inte får göra det.
Som Kay Pollack säger, Se varje människa som att dom är utsänd att övas på. Och allt blir lite lättare när man tänker så.
Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon t.ex. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått. Enligt Wikipedia.
Ja, jag har blivit övergiven på många sätt, så där har vi en sak. Ja, jag har dålig självkänslan.... så då har jag tydligen full pott, å en jävla bra anledning till att vara svartsjuk..
Men, jag vill ju inte vara svartsjuk, vem vill vara det? Jag vill inte bry mej när han pratar med en annan tjej eller när han är ute på krogen(om han nu går ut nån gång)och vad kan jag göra åt saken?
Jo, jag kan tänka att det är mej han har valt att leva med, att skulle han inte vilja det så skulle han inte göra det.. Jag måste våga för att vinna. Och jag måste ge mitt hjärta till honom fullt ut. Även om han skulle krossa det så har jag iaf gjort vad jag kan. Och det finns inget jag kan ångra att jag inte gjort. Jag kan inte gå och vara orolig och sur över en massa saker. Det som har hänt har varit, det har ingenting med oss att göra. Tomas och jag startade våran resa den 27e mars. Vad som hänt innan det, det har inte jag med att göra.
Det är klart jag kan undra, undra hur han låg och höll om henne, eller hur han sa till henne, eller hur han pussades med henne. Det har nog alla undrat. Men alla har vi ett förflutet och det är ju så det är..
Och det känns så jävla bra nu faktiskt, det känns som jag kan kontrollera min svartsjuka. Det känns som att det inte är så jävla farligt(annars skulle jag nog aldrig skriva om det här) Det är näst intill ok att han pratar med en annan tjej(Ingenting som jag säger att han inte får givetvis), det är nästan lite trevligt att vi kan umgås och prata med vem som helst, båda två.
Jag vet liksom vart jag har honom, och jag vet vart jag har mej själv också för den delen..
Jag är faktiskt också värdefull, jag har bra åsikter och funderingar. Dom räknas med, precis som alla andras..
Kommentarer
Trackback
