Mina tankar! Välkommen att delta..

på min fina kille som står å lagar mat medans jag sitter här. Funderar samtidigt, på kärleken.. Kärleken är det bästa, å det sämsta som finns. Det tar fram dom bra sidorna. Å det tar även fram dom dåliga..
I Tomas å mitt förhållande, är det så att vi döljer inget för varandra. Å varför ska man?
Mobiltelefonen är en grej. Jag har kompisar (å även ex),vars pojkvänner/flickvänner far å myglar med telefonen å vägrar visa en del sms å samtal.
Ett av mina ex, påstod det, att jag ville se på hans telefon handlade om hans integritet. jag kränkte den om jag undrade vem han fick sms av, eller vem som ringde. Så jag gav fan i å fråga överhuvudtaget, utan fick försöka kväva min magkänsla som bara skrek ut varnings-signaler. Visst, det handlar om att lita på varandra också. Men sånt känner man. Man känner när man kan lita på en människa å inte, helt klart!

Å i slutändan visade det sig att varenda varnings-signal hade varit rätt.. MEN, jag var för kär(ne, det var jag inte.. Det var nåt sjukligt)så jag sket i vad jag egentligen kände. Det är inte bra för någon.

Nu har jag det bra, varken Tomas eller jag smyger med vem vi pratar med eller får sms ifrån. För varför ska man? Å känner jag att jag undrar, då kan jag helt enkelt fråga honom. Det här med tillit är även nåt jag tycker att man kan hjälpa varandra med... Varför inte? Tycker man om någon, är det naturligt å känna lite svartsjuka.. Men det är nåt man kan prata om. Å kan man inte det? Jaa, då ska man nog fråga sig vad det är för slags förhållande man har. En mobiltelefon är en vanlig jävla telefon. Likaväl som du ska kunna svara i hans, ska han kunna svara i din..

För det är ju så. att har man ingenting att dölja..

Jag älskar min kille, som precis sa att maten är klar... Så nu ska jag gå å äta!

Petra♥Tomas