Jo.

Det är väl dags att blicka framåt lite nu kanske. Jag har fastnat. Jag har snöat in på allt som har hänt å tar mej varken framåt eller bakåt. Jag bryr mej så mycket om allt som är orättvist(i mina ögon) så jag glömmer bort mitt eget. Men jag tror jag har fått ut bromsen, å tåget rullar på igen.. På halvfart, men dock rullande.

I morgon har jag en hel dag. Å jag ska tala om en sak.. Det är förjävla skönt att bara få rå om sej själv en stund! Om en vecka börjar allvaret igen. Skillnaden kommer dock vara, att jag är Petra på jobbet..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0