Så kan det gå..

Visst, han var en knarkare. Han var en knarkare på 50 år. Det var även vad han har gjort i hela sitt liv... Knarkat. Men han är inte värd nåt mindre för det. 
Han var även en människa, en jävla fin å vänlig människa. 
Å han var duktig på gitarr, förjävla duktig. Nu är han borta, det var vad han valde i sitt liv, å jag kan inte låta bli å undra liksom.. Varför är det så orättvist? 
Varför får han, som misshandlar sin mamma ute på ica-parkering, fortsätta leva? 
Eller dom som behandlar sina barn(nära å kära överhuvudtaget) illa på diverse vis, varför får dom leva? 
Visst, han var en knarkare... tänker dom flesta, en mindre, vad gör det liksom? 
Men det är väl lätt för dom som inte känner honom å säga det. Då kan jag ju tala om att det är förjävla fel. Han var en människa liksom alla andra, med varken mer eller mindre värde. han var godhjärtat å gjorde inte en fluga förnär. Han höll sig till sin gitarr å rökte sitt hasch. Varken mer eller mindre.

Kanske, har han på nåt vis fått ro nu.. Å det önskar jag honom. Han var en snäll människa. Men ändå kan jag inte låta bli å tycka att de är orättvist. det finns så många som gör så många andra illa. Varför just han, varför inte dom?
Men livet är inte alltid rättvist, om man nu ens kan kalla det rättvisa.. Å vem är det egentligen som avgör. 
Det är ju inte jag. Å det är ju inte du.. Å det är ju inte nån gud(enligt min mening). Ödet? Njae, det vettefan...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0