fy fan..
Kollade precis ett klipp på facebook. Det handlade om lilla Kelsey, 2 år. Som blev misshandlad å slutligen ihjälsparkad/slagen av sin mamma å styvpappa. Så dom senaste 8 minuterna har mina tårar runnit, å min kropp gjort uppror. Jag vrider mej i kramper å drar mej i håret medans musiken spelar å alla bilder med text drar förbi.. tvingar mej själv å se på det, trots att jag helst av allt vill stänga av, stänga av å kasta datorn i golvet å hoppa på den, å ta upp den , å kasta den i golvet igen.
För det gör så jävla ont, det gör så jävla ont å se, se å veta att det händer, hela tiden, hela dagarna. Säkert även hos nån man känner eller vet vem det är. Jag önskar jag kunde hjälpa å göra nånting.. Men hur ska jag kunna det? Vad är det som får en människa att göra såna saker mot sitt/nån annans-barn?
Det enda jag vet är att jag alltid kommer, vid första tecken på att nån far illa, göra allt som står i min makt för att hjälpa..
Jag önskar bara att hennes pappa aldrig gjort militärtjänst. Trots det är det inte det som är det väsentliga. Sjuka människor finns det gott om. Det enda jag vet är att mitt barn aldrig ska utsättas för dom!!
Kommentarer
Trackback
