Långt mellan gångerna..
ändå sitter man här. Rätt så ofta.
Idag har jag blivit väldigt ledsen. Ledsen över att se. Ledsen över att stå brevid och vara oförmögen att hjälpa.
Sanningen att säga så går det inte att hjälpa alla, det går inte ens att hjälpa någon, utan att de själv vill ha hjälp.
Alla gör vi våra val här i livet, omedvetet medvetna val, val som bottnar i nånting långt utöver vad en som är utomstående nånsin kan förstå.. Val som vi kanske inte borde ha gjort om situationen vore annorlunda. Men det är lätt att döma och vara förebrående. Men vem är du att döma? Vem är jag att döma?
Du har inte levt någon annans liv, du vet inte vad som finns i bagaget. Du har inte rätt att döma, jag har inte rätt att döma.
Jag kan bara önska, önska ett bra liv. Jag måste samla Mina krafter, för dom ska räcka till Min familj.. det som är viktigast för mig!
Kommentarer
Trackback
