Stackars.
Stackars han som aldrig gråter, fast han släpar på ett höghus...
Dagens i-landslyx!
Äntligen har vi köpt en ny tvättmaskin. En tvättmaskin med torktumlare. Äntligen kan man torktumla bort allt hundhår. ÄNTLIGEN!
Såhär på kvällkvisten..
Hugo har precis somnat, det tog ett bra tag idag.. Men det är väl samma som för en annan, vissa kvällar somnar man snabbare än andra.
För övrigt skulle jag vilja ändra min bloggdesign, finns det ngn som kan visa mig hur man gör?
Med barn följer ansvar.
Såklart, tänker ni. Å visst är det såklart, men inte för alla..
Ibland kommer det över mig, vilket jävla skitstort ansvar det är att ha barn. Ibland kan jag bli skitskraj, för att jag gör fel när jag hjälper mina barn utvecklas.
Det är mitt ansvar att mina barn ska känna trygghet och harmoni, att de ska få sina behov tillgodosedda-både fysiskt och psykiskt, att hjälpa dem få den livsvikitiga självkänslan och det viktiga självförtroende. Det finns många som inte ens vet skillnad på dessa två..
Min filosofi är lite, att du kan inte ge dina barn vad du själv har, därför måste man även som förälder jobba med sig själv, sina brister och mindre bra sidor.
Jag läser tidingar, böcker och allt jag köper över som har med barnens utveckling att göra, samtidigt som jag bara försöker slappna av och inte tänka för mycket, låta det komma naturligt liksom. Ibland kommer den där känslan över mig dock, Shit vilken stort ansvar det är att ha barn!!
Skulle mina barn någon gång i framtiden må dåligt eller fara illa, skulle mitt mammahjärta krossas, av den anledningen vill jag göra allt jag kan, för att försöka ge de så bra grunder som möjligt att stå på...
Mys!
En städad lägenhet. Två underbara sovande barn. En kväll med en massa mys tillsammans med världens mysigaste älskling.. Kan det bli så mycket mysigare?
Långt mellan gångerna..
ändå sitter man här. Rätt så ofta.
Idag har jag blivit väldigt ledsen. Ledsen över att se. Ledsen över att stå brevid och vara oförmögen att hjälpa.
Sanningen att säga så går det inte att hjälpa alla, det går inte ens att hjälpa någon, utan att de själv vill ha hjälp.
Alla gör vi våra val här i livet, omedvetet medvetna val, val som bottnar i nånting långt utöver vad en som är utomstående nånsin kan förstå.. Val som vi kanske inte borde ha gjort om situationen vore annorlunda. Men det är lätt att döma och vara förebrående. Men vem är du att döma? Vem är jag att döma?
Du har inte levt någon annans liv, du vet inte vad som finns i bagaget. Du har inte rätt att döma, jag har inte rätt att döma.
Jag kan bara önska, önska ett bra liv. Jag måste samla Mina krafter, för dom ska räcka till Min familj.. det som är viktigast för mig!
Orka
Orka inte, det är frågan.
hemma.
Befinner mig för närvarande återigen hemma i Sveg.
Bara så ni vet..
