God fortsättning!
Skickar nu in min andra insändningsuppgift i Psykologin, och hoppas på ett bra betyg!
Det är idag en vecka och sex dagar kvar till bf, vi har dock så mycket att göra så dagarna går skitfort och väntan blir inte speciellt lång.. Tanken på att jag och min underbara Tomas snart ska få ett underverk som vi båda har en del i, är helt otrolig. Och även fast jag har ett barn sedan tidigare, kan jag aldrig sluta förundras och det går inte heller att förstå. Samtidigt tycker jag inte att det är så konstigt att inte förstå, för hur ska man kunna förstå, när det handlar om en liten människa man aldrig träffat förut. Det enda jag förstår är kärleken man kan känna till ett barn, och jag är övertygad om att det inte blir mindre den här gången.. Längtan är stor, längtan till vi får hålla honom i våra armar:)
Kommentarer
Trackback
