Kärlek!
All kärlek till min underbara familj. Jag har det så jävla bra och jag har en helt otrolig liten familj, är fruktansvärt tacksam för det!
Våran lilla pojke är fruktansvärt lättsam, han skriker inte många gånger per dygn och om han skriker varar det i några minuter. Dock så kan det hända att det ändras, men då är det väl så, det är inte för evigt. Och vad som än händer vet jag att vi kommer klara det med bravur.
Det är helt otroligt att ha en liten igen, helt tvärt emot vad jag hade väntat mig.. Förväntningen var att det skulle bli lite jobbigt med en svartsjuk storasyster och två stora hundar som kräver sitt. vad jag inte tänkte på var att vi faktiskt ät två som delar ansvaret, att Tove är fyra år(vilket har underlättat en hel del) och att det har gått otroligt bra med hundarna..
Vi "skämmer" bort våran son, bär honom mycket och ger honom en massa kärlek. Anser att man aldrig kan "skämma bort" ett barn med kärlek och närhet, dessutom är dom bara små en gång och då vill jag ge allt jag kan.
Det som är min fundering just nu, är hur man ska ta tillvara på tiden. Idag är Hugo tre veckor och fyra dagar, jag kan bara konstatera att tiden återigen går snuskigt fort, och jag kan inte göra det minsta åt det.. Någon som har något konkret exempel på hur man ska ta tillvara på tiden? För jag har det inte...
Nu kom världens finaste och underbaraste kille hem på lunch, så då är det dags att sluta..
Tack å hej från mej..
Kommentarer
Trackback
