Long time no see
Dags att visa ett livstecken kanske?
En sak har jag konstaterat under den här sommaren. Flytta aldrig hem igen!
Fast visst, det kanske fungerar för en del. Men det är lätt att tro att det ska göra det innan man väl flyttat.
Jag ska nämna några exempel som har vart här i sommar.
En viss hund(inte våran) går upp på övervåningen(där vi, jag, Tomas och Tove)har bott. Och Pinkar! En tik, som dessutom lyfter på benet. Dock inte så stor, men hon når upp och pinka på våran nyinköpta säng(10 000)kr.
Då är det VÅRAT ansvar att se till att ha en grind eller liknande för att hon inte ska ta sig upp. När hon väl är här hemma. Oavsett om vi är hemma eller inte, är det VÅRAT ansvar att se till att grinden är stängd. För att någon annans hund pinkar på våra saker.
Samma med grinden ut till stora vägen. Det är vårat(mitt och Tomas) ansvar att se till att det blir stängd när någon har öppnat den, för att inte Tove/hundar ska gå ut på vägen. Och inte den som har öppnat grindens ansvar!?
Vidare har det varit diskussioner om hunduppfostran. Våra hundar( som kan, hit, sitt, ligg, stanna m.m. m.m.) påstås inte vara uppfostrade. Och det framkommer när jag framför kritik av en viss hund som inte kan något av ovanstående. Jo, sitt om det är inomhus och ibland ute..
Denna sommar har varit full av kastaskitpå-sommar. Jag tänker aldrig utsätta mej själv, Tomas eller Tove för denna situation som inte har varit högre än på förskole-nivå.
Nånstans känns det bättre om vi hade suttit i sandlådan och kastat sand på varandra. Dock har jag vid ett flertal tillfällen stått utanför och kollat på när det kastats sand på eget bevåg. Men jag erkänner, att vid en del tillfällen har jag suttit där med.
Varje diskussion avslutas även med orden; jaa, du är såå vuxen du Petra, vem är det som tutar i dej det. är det den där Annki de eller. För hon är nog den enda som skulle säga det.
Så nu kan man säg att, bägaren har runnit över. När jag äntligen flyttar ifrån detta hus. Kommer det ta lååång tid innan vissa människor ska få befinna sig i mitt liv igen!
Tack å hej!
Kommentarer
Trackback