En text.
En fin text som ger lite förståelse, skriven av en fin människa..
När jag träffade dig för första gången var i början på 70-talet, jag var 14 år, det var en fredag och vi hade faktiskt ganska trevligt ihop till en början, men det blev värre framåt natten. För att inte prata om dagen efter. Min mor frågade vad jag hade gjort med min vita jeansjacka, jag ljög ihop nån historia om en trasig moped. Jag kunde ju inte säga sanningen, att jag hade somnat bakom en oljetank vid OK-macken. Detta var min första fylla. Sedan följdes vi åt varje helg i många år, jag gillade dig skarp trots all huvudvärk och tokigheter. När jag var ca 25 år försvann du från mig i 6-7 månader, jag vet inte varför, kanske för att hämta kraft för det som komma skulle.
Min dotter frågade om jag inte hade några kompisar eftersom jag alltid var hemma. Jo, det har jag visst det sa jag -jag hade ju en kompis, som satt på min axel och viskade i mitt öra, att det var djävulen själv som skulle ta över mitt liv, visste jag inte då.
Du tog över fullständigt, du satt på min axel, hånflinade och sa :Ta en till M, ta en till....
Du gjorde mitt liv till ett helvete, jag kunde inte motstå dig. Du är listig, farlig och stark.
Du krashade mitt företag, allt arbete jag hade lagt ner, var till ingen nytta. All turbulens kring skillsmässan, och försäljningen av huset var riktigt jobbig. Jag stod där tomhänt, men du var inte nöjd ändå, det enda jag har kvar som du kan ta, är mitt liv. Och det var så nära att du fick det också, för du hade verkligen kört slut på mig. Jag var maktlös, jag hade fått nog.
Ja, det fanns lite förstånd kvar i min försupna hjärna, och jag förstod att jag måste be om hjälp. Jag stod ensam och full, sent en söndagkväll i november 2007, jag bestämde att jag var förtvivlad. Jag ringde min systerson Peter, när han lyfte luren så frågade han bara en enda sak "vill du iväg"? -Ja men jag åker ensam, det var då jag lämnade dig. Du kanske står kvar där än och väntar. Men ditt hånflin är borta och du väntar förgäves/ Tack
Tack själv!
