Mina tankar! Välkommen att delta..

Dom som bryr sig om sina nära, kära å vänner, det är dom som är ärlig och säger som det är. De andra är inga som bryr sig, inte på riktigt.

Jag har en sån jävla häftig och cool häst! Hon tar allting med ro och det är inte mycket som skrämmer henne.. Hon har även världens personlighet som är väldigt komisk måste jag säga! Fan känner mig som 13 år å nyss fått första hästen, haha, men vet ni vad? Det känns så jävla underbart å jag älskar min lilla tjej och vår nya familjemedlem:)

Oavsett vad någon säger till mig om någon annan, så ger jag alltid människor en chans... Skulle någon säga till mig, den dära, han har gjort de å de.. den dära, hon har suttit på psykhem etc etc så rör det inte mig i ryggen. Jag ger alla människor en chans för jag är en sjysst å ärlig människa.. Jag ger alla en chans ända tills dom bevisar motsatsen...

En dag när jag skulle hämta min minsting på dagis, jag kommer fram till fröknarna som sitter vid bordet ute på baksidan och då säger den ena; Hugo har vart tjurig idag, å när han grinade och ville komma upp i famnen så fick han verkligen inte det.. Denna kommentar besvärade mig verkligen å gör fortfarande, dels för att jag har lust att säga åt henne, samtidigt som jag å andra sidan inte vill vara den där "bråkande morsan" som ställer till så att dom tar ut det över barnen istället.. Efter det smärtar det så otroligt att lämna barnen på dagis å veta att dom inte får den trygghet dom så väldigt mycket behöver. Det är just detta med närheten de lärda menar att barnen inte får på dagis, varav anledningen att man inte ska lämna barnen på dagis när de är under två år.. Men jag menar Vem kan ha barnen hemma så länge då om man inte är rik...