Mina tankar! Välkommen att delta..

blir jag brydd. Som vanligt måste jag respektera andra människor, som vanligt måste jag ta ställning när någon blir orättvist behandlad. Alltid! I alla situationer. Skulle vi göra det, skulle det inte finnas nåt som heter mobbing, trakasserier m.m. För att isf skulle alla veta att folk tar ställning mot orätt.

Blir det till att börja med röjningen hemma hos mamma:) Målet är att få ut alla saker på släpvagn som inte ska vara där. Torka golvet innan man törs gå där(viss risk för att trampa i kattpiss) å börja riva tapeterna.
Det blir perfekt de!
Kastration på Astro idag med, det är skönt att det blir gjort, hoppas på att han får behålla sitt fina psyke så som det är nu. Chanserna är ju större iaf!
Är fortfarande väldigt imponerad över att han å Rocky(mammas 12åriga hanhund, som aldrig kommit överens med andra hanar) kommer överens. Det är väldigt bra!

Till jobbet kanske.. Börjar inte förrän kl 14, men jag tänkte att godiset skulle få sig en påfyllning innan det är dags..
Har idag beställt en ny laddare till min mobil, och jag tror bestämt att den skall läggas undan efter varje användning. Våran Grand Danois, Noble Diamond-förkortning Nia, har ätit upp fyra stycken innan. Så jag borde ha kunskap om det nu. Borde iaf..
I helgen var vi till Sundsvall å införskaffade en ny säng. En mjuk å fin säng, som det kommer bli kungligt å sova i. En säng är värd att spendera lite pengar på,(jag citerar Helmut)"eftersom man sover en tredjedel av sitt liv". Och det är ju faktiskt sant.
Synd bara att det blir Tomas som sover i sängen hela sommaren. Eftersom Min kära mor å jag kommer att sova på vallen. Men vi lär nog åka hem nån natt i veckan. Jag menar, vi behöver ju duscha också...

Att diskutera saker. När jag framför min åsikt, blir jag så rädd att dom jag framför den till ska ta illa upp. (Nu menar jag att vi har en diskussion kring det här å inte att jag bara lägger mej i nånting) Men det är ju faktiskt så att man måste kunna ha olika åsikter, och man måste även respektera varandras åsikter.
Kommunikation är A och O, i vad det nu är för relation. Respekt kommer näst därefter, respekt för varandras tankar och känslor... Det är min åsikt iallafall..

Tomas å jag har tittat på en film. Den handlar om en familj, där mamma och barn misshandlar en tjej under en tid, tills hon dör. Det är en sann historia, och det är en sjuk historia.
I filmen får man se grannfamiljen, som säger till varandra"det är bäst att inte lägga sig i", när dom för 40onde gången hör skrik ifrån huset brevid..
Jag mår dåligt inombords av å se såna här filmer. Mår dåligt över alla människor som vet om det, är med på det men ändå inte gör något. Alla som av nån anledning sj börjar slå och göra diverse saker med den här tjejen..
Och människor som tycker att det är bäst att inte lägga sig i. Visst, smågrejer och sånt skit. Där är det ingen ide att lägga sig i. Man har säkert inte ens med det att göra. Men det här handlar om andra saker. Och så länge det är någon som råkar illa ut på det här viset, då är det fan ens plikt och skyldighet, som medmännsika, att lägga sig i!

Vi behöver en ny säng. Efter i natt har Tomas också insett att stålfjädrarna känns genom madrassen..

Naglarna va?

Det går min väg idag. Det tycker jag om, det känns bra!

Magsjuka. Å denna gången är det jag. Trodde verkligen jag skulle komma undan, men icke.. Spyr iaf inget idag, men är orkeslös å mår illa, alltså inte upplagd för nåt annat än att ligga i soffan i princip. Men äh, var ett tag sen man bara gjorde det med, ett par dagar:) Välbehövligt kanske..

En jävla massa.

Hm, skrev att jag är jävligt svartsjuk.. Men vad det skulle stå, är snarare Var jävligt svartsjuk..

Såhär är det med. Känslor och förnuft är två helt skilda saker. Och känslor tar alltid överhanden. Så när man är i en situation, är det alltid känslan som bestämmer. Men om man inte är impulsiv(som jag) utan tar det lugnt och funderar en stund. Innan man säger eller gör nåt(som man sen ångrar) så tror jag att resultatet blir bra.. Det har jag iaf lärt mej av mina misstag;)

macka kanske?

Ja. min blogg är rätt så självutlämnande.. Men varför inte?
Jag har vart med om mycket, och vill dela med mig av det, varför inte?
Önskar alla i hela världen kunde prata med varandra om sina känslor. Tror allt skulle bli så mycket lättare då..

Även fast det händer en jävla massa i mitt liv...

Dagens ämne: Svartsjuka!

Jag är svartsjuk. Yes, jag erkänner. Det är ett faktum. Jag är jävligt svartsjuk.
Jag är så svartsjuk, så det stör mej när min kille pratar med andra tjejer, sms:ar med andra tjejer, eller går ut på krogen själv med sina kompisar. Och yes, det stöööör mej. Men, det betyder inte, att han inte får göra det.

Som Kay Pollack säger, Se varje människa som att dom är utsänd att övas på. Och allt blir lite lättare när man tänker så.

Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon t.ex. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått. Enligt Wikipedia.

Ja, jag har blivit övergiven på många sätt, så där har vi en sak. Ja, jag har dålig självkänslan.... så då har jag tydligen full pott, å en jävla bra anledning till att vara svartsjuk..

Men, jag vill ju inte vara svartsjuk, vem vill vara det? Jag vill inte bry mej när han pratar med en annan tjej eller när han är ute på krogen(om han nu går ut nån gång)och vad kan jag göra åt saken?   

Jo, jag kan tänka att det är mej han har valt att leva med, att skulle han inte vilja det så skulle han inte göra det.. Jag måste våga för att vinna. Och jag måste ge mitt hjärta till honom fullt ut. Även om han skulle krossa det så har jag iaf gjort vad jag kan. Och det finns inget jag kan ångra att jag inte gjort. Jag kan inte gå och vara orolig och sur över en massa saker. Det som har hänt har varit, det har ingenting med oss att göra. Tomas och jag startade våran resa den 27e mars. Vad som hänt innan det, det har inte jag med att göra.
Det är klart jag kan undra, undra hur han låg och höll om henne, eller hur han sa till henne, eller hur han pussades med henne. Det har nog alla undrat. Men alla har vi ett förflutet och det är ju så det är..

Och det känns så jävla bra nu faktiskt, det känns som jag kan kontrollera min svartsjuka. Det känns som att det inte är så jävla farligt(annars skulle jag nog aldrig skriva om det här) Det är näst intill ok att han pratar med en annan tjej(Ingenting som jag säger att han inte får givetvis), det är nästan lite trevligt att vi kan umgås och prata med vem som helst, båda två.
Jag vet liksom vart jag har honom, och jag vet vart jag har mej själv också för den delen..

Jag är faktiskt också värdefull, jag har bra åsikter och funderingar. Dom räknas med, precis som alla andras..